En liten bekännelse.
Tog mig en lite funderare idag. Länge har jag känt att jag inte riktigt tycker om min blogg. There, I said it! Jag gillar inte min blogg längre. Jag vet aldrig vad jag ska ta kort på, glömmer bort att fota mig själv och veta aldrig vad jag ska skriva eller tipsa om och varför är det så? Jo, det är så därför jag har varit lite skraj. Helt onödigt och konstigt nog så har jag inte vågat göra det jag vill med min blogg. Jag har inte tagit kort på burkar, bullar, myskvällar, potatismosare, eller bakning fastän det är det jag tänker på, gör och älskar. Ska citera min kära vän Ramona som en gång skrev: Varför är jag en gammal tant? Gillar korsord och uppskattar mandelkubb.
Och kanske är det därför som jag inte vågat, fastän jag vet att jag även gör saker som andra ungdomar gör och att alla inte behöver passa in i den typiska mallen. Och såklart att det inte är något fel med att vara "tant". Min mormor skulle kunna klassas just som det och hon är min största inspiration, en kär vän och en älskad släkting, trots att hon bakar tropisk aromkaka och stickar sockar. Så varför kan inte jag?
Helt ärligt så blev jag riktigt glad när jag läste det här inlägget! :)
Tycker absolut du ska skriva det du vill. Din blogg är DIN och ska skrivas på ditt sätt! Är ändå väldigt tråkigt att läsa alla dessa bloggar som alla liknar varandra..
Känner igen det där med att man inte riktigt "vågar" skriva vad man vill i sin blogg.. man oroar sig för att den inte ska vara underhållande nog.. inte rolig nog.. inte klyftig nog.
Men jag kan lova att jag kommer förbli en trogen läsare av din blogg och ser fram emot att se vart du tar det hela :)
Kör på! :D <3
